Soy buena para caminar sola con mis neuronas a mil. Me suelen mencionar (los que me conocen) que parezco estar en la luna.
Lo malo de esto es que algunas veces lo que quiero decir se queda allá, y aunque trato de coincidir el momento correcto con las palabras coherentes, esas palabras toman años luz en llegar al punto correcto....
...a lo mejor por eso comence a escribirte, porque aunque hay un desfase de espacio estamos retomando ese tiempo perdido. Espero tus cartas, que al igual que las mias, son largas y escritas a mano.
Foto: TPDJag är bra på att vandra ensam med mina hjärceller som spinner för fullt. Folk som känner mig säger att det verkar som om jag befinner mig på månen.
Det sämsta med detta är att ibland så stannar det kvar det jag vill säga där uppe, och fastän jag anstränger mig för att få den rätta stunden att överstämma med dem rätta orden så dröjer detta ljusår för att komma fram i rätt tillfällig.
...det är kanske därför jag började skriva till dig. Fastän det finns en tid som inte överstämmer mellan oss så verkar det som om vi återhämta tiden på det sättet. Jag väntar på dina brev, som likt mina egna är långa och skrivna för hand.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar