tisdag 26 januari 2010

Dos analogos y un digital...


Como ven, somos dos analogos y uno digital. Diego no necesita tener un libro fisico, el lo busca y lo encuentra por medio de su super y fiel celular.

Por medio de el mira las noticias, peliculas, navega, habla por messenger, responde sus mail y en ocaciones hasta creo que se le ocurre llamar y mandar mensajes...aaa...y contestar las llamadas de su amiga analoga...

Guys...

...great to have had you in my Santiago.

torsdag 21 januari 2010

Till en filmskapare utöver det vanliga...


...but one thing is for sure...your heart always makes "the choice" for you before your "head" takes over...until we meet the person in the right time, I begin to think that timing is everything...it is the field of life, like the myseterious force behind all things..."too late, too soon.. will all eventually lead to tragedy"

söndag 17 januari 2010

In demand - Santiago: Working bees.


Hay días que amo la manera en como escojo realizar mi trabajo.

Det finns dagar jag bara älskar sättet jag väljer att göra mitt arbete på.

torsdag 14 januari 2010

nattlig cykeltur // salida nocturna en bici

En verdad las distancias entre mis seres queridos nunca es demasiada. Allá los llevo en mi mente y alma y aquí los visito cuando más puedo. Además, de vez en cuando uno necesita calmarse y dedicarse a un día familiar, implicando una salida en bicicleta para pasear a la nueva perra de los chiquillos, una rica once a las tantas de las horas y jugar a los perritos con la Valentina. Las fotos no son las mejores, en movimiento y de noche, pero el día no pudo ser el mejor. Me fui a la casa con una sonrisa al ver la linda familia que hacen los chiquillos, y aunque la Vale tiene que competir por el lugar de atención conmigo, es todo un encanto ;) y con sus rulitos tiernos no puedo más que cederle el trono de atención.


Gränser mellan vänner är aldrig långt för mig. I Sverige har jag dem i mina tankar och själ och i Chile besöker jag de så fort jag kan. Dessutom, då och då behöver man en familjedag; lugna ner sig och njuta av en nattlig cykeltur för att rasta hunden, äta en underbar nattlig fika, leka hund med Valentina och prata lite familjesemester. Bilderna är inte dem bästa. Out of focus, med blixt och no framing…men dagen kunde inte bli bättre. Jag log hela vägen hem och tänkte på den vackra familjen dem gör, och fastän Valentina måste dela spotlight med mig är hon en busig charmtroll =) och med dem där lockar kan jag inget annat än ge henne all spotlight i världen.


...George Constanza.

När jag kom till Chile var det något som tilltalade mig enormt. Jag såg en massa bilder på George Constanza överallt. Fastän mannen på bilden är en chilensk kommunfullmäktige så var det oundviklig att känna sig som om man var i ett avsnitt av Seinfeld, där George Constanza fick för sig att bli politiker.

Foto: Sebelicious

Cuando llegue a Chile hubo algo que me llamo enormemente la atención. Fue las imágenes de George Constanza en todas partes. Aunque el hombre en la imagen es un diputado chileno, me sentí como en un episodio de Seinfeld donde a George Constanza se le metia en la cabeza ser político.


tisdag 12 januari 2010

In demand - Valpo - 3 dias con 30.000 pesos.

Jag tror att den senaste spontana resan med en bestämnt budget var resan ner till Danmark. Då var jag 17 och med min vän Linn bestämnde vi oss för att resa till Köpenhamn.

Det var en resa som jag fortfarande undrar över hur vi lyckades med. Inte för att resans destination låg så långt från vårt egen hemstad, men mer beundrad är jag över att vi lyckades vara borta i tre dagar med 1500kr i fickan! Och det blev nästan ett par mynt över på tillbakaresan!

No regrests, no fear, no money! Men vi lyckades!


…så varför skulle man inte lyckas med att besöka Valparaiso med 300kr på tre dagar?
När jag skriver detta känns det nästan som om man skulle kunna göra en reseprogram av det.

Målet med resan var att träffa en tokig fransk regissör som Seba och jag hade blivit bekanta med på IN EDIT Nescafé musik festival i Santiago tidigare i veckan. Sedan skulle även Criz, Elias, Rosario & company vara på plats.

Criz var redan i Valpo så vi skulle ta med oss Elias från Santiago. Vi mötte upp honom på buss terminalen. Resan började underbart fint. De hade lagt in flera bussar till Valpo, och den vi fick åka med var lite av en lyxigare variant. Det var nästan som att ligga i en säng inne i bussen; mycket plats omkring dig,inga skrikande ungar, inga illa luktande passagerare och direkt väg till Valpo.


Elias förståd inte varför Chile hade hamnat i ”u-lands listan” när man åkte i såna bussar, men efter att ha sett ”de vanliga bussar” till Valpo förstod han…. Hmmm…

Väl i Valpo vart det en massa väntande…på Criz, på Alfredo, på Pamela, på Vincent…men ärligt talat; det går inte att stressa sig i Valpo. Man bara flyter med och väntar glatt.

Dessutom använde vi den tiden för att alla skulle bli bekanta, och det var inte så svårt.
Efter ett tag dök Alfredo upp och vi skulle vidare till Pamelas lägenhet, där vi skulle lämna av väskorna. Det blev lite öldrickandet i hennes underbara-mitt-i-stan-lägenhet-med-en-hel-skjukt-utsikt-över-hela-Valpo.

Efter lite skvaller och lite skål här och där gick Elias, Criz, Seba och jag vidare. Alla var hungriga så vi bestämnde oss för att äta något. Elias och Criz fick välja en restaurang och här visste Seba och jag att det skulle ta hårt på vårt budget, men att vi alla fyra träffas händer inte varje helg…så vi bara följde efter Criz till restaurangen ”el flotador”. Otroligt god mat. De valde curanto, vi valde camarones del director. Utsökt. Verkligen utsökt mat! Värt det hela 60kr som det kostade.

Dagarna flöt förbi och vi hann med mer än vad vi hade förväntat oss. Ett par öl i baren ”la playa” med Vincent och lite musikanter, båtsightseeing kring Valpo, äkta japanska turister i Viña med citron paj som eftermiddags fika, kårseri ute vid hamnet och så klart lite fest på kvällen. Tyvärr var ju inte Criz och Elias med den kvällen. De bangade! Men hey!! Första gången som jag verkligen inte saknar dem! Jajaja.

Jag kan bara konstatera att ännu en spontant resa med låg budget blev lyckad!


((ESPAÑOL))

Creo que el último viaje espontáneo y con un presupuesto dado fue el viaje a Dinamarca. Tenía 17 años y con mi amiga Linn nos decidimos de ir a Köpenhamn.

Es un viaje que aún recuerdo. No porque la destinación final hubiera quedado tan lejos de nuestra propia ciudad, pero más alucinada quedo con que estuvimos ahí por tres días y con 1500 kr! … y casi que sobraron un par de monedas al regreso..

No regrets, no fear, no money! Pero la hicimos!

…entonces me digo; porque no podríamos lograr Valparaíso en tres días con 30.000 pesos?
Al escribir esa frase se me viene casi una idea para un programa de viaje.

La meta de nuestra aventura era de encontrarse con un loco director francés, que Seba y yo habíamos conocido en el festival IN EDIT Nescafé en Santiago. Un festival de documentales de música que se había realizado la semana anterior. Además en Valpo encontraríamos con la caballería.

El Criz estaba en Valpo así que nuestra tarea era de llevar a Elias sano y salvo, a quien encontramos en el terminal de buses.

El viaje no pudo comenzar de mejor manera, ya que pusieron buses extras para el recorrido hasta Valpo, y fueron esos buses semicama, silenciosos y directos. Así que nada de bebes llorando, paradas en cada esquina, ni pasajeros a tu lado con mal odor.

Elias quedo impresionado con el bus y no entendía porque Chile estaba en la lista de “países en vía de desarrollo” cuando se viajaba en ese tipo de buses, pero rápidamente le di a entender que esos buses eran una excepción en la regla, y cuando vio el bus normal, entendió.

Llegando a Valparaíso todo se convirtió en una eterna espera. Esperar al Criz, esperar al Alfredo, esperar a la Pamela, esperar a la Rosario, pero honestamente, uno no se puede estresar en Valpo. Uno termina esperando sin problemas y así lo hicimos. Además ese tiempo lo usamos para que todos se conocieran.

Luego de un rato llego Alfredo y nos llevo al depto de la Pamela. Ahí dejamos nuestros equipajse y nos sentamos a tomar un par de chelas en el balcón de su departamento-céntrico-con-una-media-vista-a-todo- Valpo-y-más-allá.

Luego de un poco de comadrería y varios brindis Elias, Criz, Seba y yo fuimos a comer. Nos decidimos de ir cerca del puerto y Criz se encargo de buscar el restaurante, ya que él era el guía del día (ósea, nominado guía por su conocimiento alrededor de Valpo, que era como una cuadra más del conocimiento del resto del grupo, pero basto para titularlo guía) Sabíamos que la elección del restaurante nos haría un hoyo bastante grande en nuestro presupuesto, pero en verdad, no es que los cuatro nos juntemos todos los fines de semanas en Valparaíso de Chile!

La elección del restaurante fue “El Flotador”. Excelente en ubicación, con músico tocando música ligera en el saxo, y la comida toda una delicia. Criz y Elias eligieron el curanto mientras que Seba y yo elegimos camarones del director. Muy rico, delicioso y por las 60 kr que pagamos, fue todo un éxito para nuestro presupuesto.

Los días en Valparaíso (mi amor) pasaron rápido, entretenido, felizmente y sobre pasando nuestras expectativas! Fue una mezcla de subir y bajar los cerros con los chiquillos, tomarse unas chelas en un bar llamado “la playa” con Vincent, recorrer Valpo en lancha, escribir crónicas en el muelle barón, turistear Viña como auténticos japoneses y comerse un delicioso paj de limón a media tarde. Hubo también una noches de salida, pero Criz y Elias a última hora se echaron para atrás…pero no importa…tampoco los extrañamos…jajajajjaja

Solo puedo constatar que una vez más un viaje espontaneo con un presupuesto fijo fue todo un éxito!








lördag 9 januari 2010

Chile - 1

Sí. Hace tiempo que no escribo lo que me transmite el alma, que lo procesa el cerebro y que es escrito por mis manos.

La razón es que estoy en Chile y desde que llegue no me he despegado del verbo disfrutar. O es disfrutar un adjetivo? ....ahora creo entender porque mi profesora de lenguaje no me subia la nota...En fin.

En estos momentos estoy en Santiago. Me encontre con mis siete fantasticos. Cada encuentro fue especial y me rei mucho con la copuchas, las comidas, las chelas, los chistes y la música. No puedo más que escribir que lo he estado disfrutando todo y a todos! Además tube la oportunidad de obtener credenciales para el festival de documentales de música, donde "Santiago tiene una pena" se gano el segundo lugar en la sección de competencia. Yo. Felíz con la noticia.

Y qué más...? Bueno...he precensiado una boda, choques de autos, frenazos a peatones, peleas en publico, un robo, muchos turistas perdidos y fiestas donde llego mi actor favorito chileno. ;) Asi que no puedo más que decir que: Chile baila! O no Criz?

Foto: Moi

Ja. Jag har varit frånvarande och har inte hunnit med att skriva ner det som jag känner med själen, som sedan bearbetas av hjärnan och som sedan skrivs av mina händer.

Sedan jag kom till Chile har jag inte gjort annat än att njuta, och verkigen njuta av allt och alla.
Nu är jag i Santiago, här har jag bland annat träffat ”the fantastic 7” (mina sju närmaste vänner i Chile) och med var och en var möten underbara och speciella.

Förutom många middagar ute och en massa öl, har jag även hunnit med att skriva lite om IN Edit , det är en festival som visar musik dok. Jag fick ackreditation så jag såg en massa filmer, både internationella och nationella. ”Santiago tiene una pena” (dok. Som jag håller på och distribuerar) fick ett andra pris i den tävlande sektionen. Underbara nyheter =) Så…det firade!!!!

…och vad mer? Jo, jag var på min väns bröllop, har sett många par hångla ute i parkerna för att sedan bråka på gatan, sett hur folk har bivit rånat och ett par bil crasher; för att inte glömma hemma festen där min favvo chilensk skådis dök upp! Jag säger bara: Chile baila! Eller, vad säger du Criz? ;)


In demand - Eskilstuna

Foto: Moi
Hejdå: Minus grader! Snö! Mörka och korta dagar!
Adiós: Grado bajo cero! Nieve! Cortos y oscuros dias!

In demand - Chile

Foto: Sebelicious

Hej: Sol! Värme! Havet! Hola: Sol! Calor! El mar!