936 timmar...

...kan man räkna sedan jag fyllde år (and countning). Det var inte så länge sedan jag hade kommit till Sverige, från en tre månaders resa i Chile, och istället för att åka hem till Bergen på en gång, bestämnde jag mig för att stanna i min hemstad under min födelsedag. Jag hade väl inte tänkt något speciellt, än att bli lite lätt firad: tårta, kort, samtal och en lätt fika.

Jag är inge prylgalen tjej, men den här gången pratade jag ganska högt om att jag var på jakt efter en BOKLAMPA OCH EN PENNA MED LAMPA. Ingen verkade bry sig och jag bara hängde på skådespeleriet – ”Ok, ingen bryr sig ”. ”Tummen upp”. ”Bra spelat”. ”Går såååå på den.” ;)

Allt i sin ordning. Min dag kom. Jag vaknar med ett leende. Borstar tänderna i takten till en sång av Claes Göran Hederström som spelas på radion, som för övrigt snackar mycket om just min dag : som är även Irland´s nationaldag.

Jag går runt i pyjamas och ser mig i spegeln och tänker ”Tänk om någon kommer för att överraska mig?? Så kan jag inte se ut!!!”. Där spårade jag ut totalt. Tänkte kanske på att min mamma hade ringt mina vänner för en lite fika och de skulle dyka upp närsomhelst. Det skulle vara en idée!!!!

”Gaby är aldrig hemma under sina födelsedagar och har inte sett de på nästan ett år”. Jag ler stort. Duschar, gör i ordning mig, går igenom min garderob, gör mig fint och väntar….

Mitt leende blir mindre och mindre efter timmarna som går. Jag kollar min mobil, för ibland brukar jag stänga av den utan att veta det, men nej. Den fungerar. Jag väntar…tick, tack, tick, tack. Samtal nr ett: min pappa. Samtal nr två: min bror. Samtal nr tre: en bekant (men detta samtal räknas inte. Jag hade varit hos henne dagen innan och hjält henne med en uppsats, och sade att jag inte kunde komma dagen där på för jag fyllde år).

På eftermiddagn kommer min mamma. Jag tänker ”Nu händer det” och går in i hennes kök och låtsades som "om jag gjorde något” och ”hörde inte att hon kom”. Det som skulle komma var katastrof. Jag blev ledsen helt enkelt. Jag fick inge tårta, kortet jag fick skrev hon på innan hon gav den till mig och sedan fick jag en penna som man ser vad man skriver när det är mörkt…okey…

Ni vet. Ibland, i livet, får man vad man behöver istället för det man vill ha. Det är en bra grej – pennan där emot...inge bra!!!!

Där stannar inte katastrofen. Jag får ett mail från en jävel som skriver:

”…hey, du fyller år. Om inte du har ätit kanske jag kan bjuda dig på några av de ((otroligt dåliga)) restauranger i stan”.

Fastän jag var desperat efter att någon skulle fira mig, var jag inte beredd att sjunka så lågt och tacka ja till ett sånt jävla skit firandet! …och tänka sig att denna mannen hade jag en lite tanke om att bli tillsammans med…men för all del…ibland får man vara lite ding i huvudet!

Nocera säger:

”…men jag fick ingen meddelande på facebook om att du fyllde år”.

Första gången som jag fick lust att ha facebook, för att få en massa ytliga ”grattis” från människor som jag skapar en virtuellt vänskap med, och kan radera efter att ha fått det jag ville ha…eller blockera dem tills nästa gång jag fyller…

WTF****** Är det ingen som bara kan säga de sju orden!!!???

Jag skjunker lågt. Gör mig syndlig på messenger för att ragga lite hälsningar (Ja!!! Jag har messenger. Ni som har facebook kan ju skapa en grupp men något fyndigt namn för att känna er coola och "pook it")

Jag är inloggad i ett par sekunder innan jag får ett meddelande ”GRATTIS GUMMAN!! Du får komma över och inkassera en present.”. Jag ler igen.

Den enda personen som gjorde min dag var min vän Maria. Den enda, enda, ENDA som tog sig lite av sin tid för att säga de underbara sju orden, som man vill höra när man fyller år:

”GRATTIS!”.

Ärligt. Det spelade inge roll vad jag skulle få, för jag hade redan fått det jag behövde =) men hey Maria hade lyssnat och jag fick både min boklampa och lamppena =). Dubbelt poäng till Maria - som i dag faktiskt fyller år! …och jag säger bara GRATTIS!!!!

Utan dig hade min dag varit en mörk minne, men hey…vad kan jag säga? Ler och ska ha som tradition att berätta om denna historia för varje år som jag firar min födelsedag.

GRATTIS GUMMAN!

…och till er andra, i min vänskapskrets, som inte gjorde någon nytta i år, så fyller jag om 326 dagar (and countning…) Nog har ni tid för att pyssla fram en hemmagjord kort, banne mig!