E.T phone home

Jag började fundera över alla dessa parabolantenner som sticker ut från ganska många av betonghusets balkonger.

Jag får en känsla av E. T som försöker nå ut med sin signal från jorden till sina egna.

Jag funderar vad dessa parabolantenner försöker nå för signaler? Hur länge de har häng t ute? Når de det de vill? Hur många skulle vilja återvända om de fick chansen, och vad får de som kan åka tillbaka att stanna kvar och hålla fast vid sina hem långt borta via en signal?

Jag tänker på 152, alltså kanalen i dekodern som betyder Chile för många chilenare i Sverige. Min pappa har den, min farbror har den och min kusin, som föddes i Sverige har den. Jag antar att kanalen går i arv, och undrar vidare om det är så med alla signaler? Om de går i arv och kanske t o m denna kapning i det samhället de lever i? För är det inte så man tänker när man ser en parabolantenn hängande ut från en balkong i en förort? Att det betyder att man utesluter sig från samhället? Att man inte klarar sig och lever ett ganska asocialt liv?

Jag tänkte på min pappa och frågade om han tycker att han har uteslutit sig från samhället för att han inte kan så bra svenska fastän han har bott här i över 20 år.
Han svarar att han själv inte är något undantag på vad en vanlig invandrarman i Sverige kan uppnå, nöja sig och leva med. På sitt sätt har han uppnått minimalkravet på vad begreppet ”integration” menas. Alltså en ömsesidig process där invandrare etablerar sig i det svenska samhället, och där det svenska samhället anpassas efter den förändring i befolkningssammansättningen som invandringen innebär. Förstår jag begreppet rätt så är det en 50 % ansträngning och vilja från båda sidorna för att det skall fungera för båda hållen utan några större problem.

Jag går tillbaka till min pappa och hans svar. Han säger att han har följt ”integrations principer”. Han kan sin lilla svenska, har sitt arbete, betalar sin skatt och känner till Sveriges grundläggande lagar. Han har inga större problem med att bo i Sverige och fastän han kan reta sig på ett par saker här så lever han ett glatt liv. Han tilläger sedan att hur han sedan väljer att leva sitt sociala liv är en annan sak, och bara för att han inte umgås med svenskar men istället har bara spansktalande vänner gör honom inte mindre social för att utöva sina egna intressen, och bara för att han inte tittar på svensk TV men tittar hellre på chilensk eller spansk TV gör honom inte mindre oengagerad eller av kapad från samhället. Han har valt att leva så, bland spansktalande i Sverige och det fungerar för honom. Jag förstår hans poäng och tänker på att viljan är att göra vad man vill under sina egna förutsättningar, intresse och drifter.

Det krävs en vilja från båda hållen att acceptera valet man har gjort efter att man har uppnått de kraven som man har ställts inför. Det finns ingen tvekan om att man ibland blir bländad av sin egen signal och utelämnar vissa saker, om man väljer att se det på det sättet, men samtidigt så tillför man in andra saker i ens liv som fyller den tomrummet som kan kännas efter sitt hemland. Det är naturligt och där kommer även ordet tolerans att spela en viktig roll. Vi är passagerare i samma båt. Antingen så stannar vi där vi är, eftersom vi inte kommer överens om hur vi ska ro eller så lägger vi våra olikheter åt sidan och börjar ro åt samma håll.
Och jag fortsätter att tänka på ”E.T…phone home” varje gång jag ser parabolantenner hängande ut från betonghusets balkonger.

*Bild 1.Solna kommun
*Bild 2.Upplands Väsby
*Bild 3.En nederländsk konstnär arbetade i ett projekt med barn från stadsdelen och resultatet blev dessa färgglada parabolantenner.