Vi pratade om Chile.
Hans lista på varför han är trött på Chile överstämmer ganska mycket med min egen. Man försöker och försöker men till slut tar Chile helt enkelt mustet ur dig. Samtidigt som det kan vara otroligt givande, roligt och lärorikt att leva i ett uland så drabbas man av just den typiska filmscenen när man får nog och man är kraftlöst Man vill bara skrika rakt ut i luften mitt bland allt folk.
Det kan vara så himla komplicerat, det kan vara så mycket onödigt byråkrati, det kan vara så mycket ogjort och det kan vara så mycket uppror om allt. Människor känns ibland allt för naiva för sitt eget bästa och det verkar som om man aldrig kommer att lära sig av sina misstag. Sedan har vi även den politiska delen som för evig kommer att dela Chile itu.
Det händer alltid att den som kommer ner till Chile är fullt med hopp, energi och nya sett att se saker på. Man är så fullt av energi att man vill skaka om människor och bara säga "Men kom igen! Detta kommer att gå!!!" Men vart efter så tappar man allt. Man blir en till zombie i gänget. Man lever i det och t.o.m lär sig att dra nytta av det och har du tillräckligt med pengar så köper du dig din frihet till allt.
Jag kommer ihåg mitt första år i Chile. Det var vinter, och som det är brukligt i Santiago att regnar och det blir översvämningar. De allra fattigast drabbas hårdast, sedan kommer under medel klassen, medel klassen, övre medel klassen och till slut överklassen. På nyheterna ser man (varje år har jag lärt mig nu) en journalist med regnkläder som står mitt i ett hus som är praktiskt taget under vatten och frågar frun i huset "Hur känner du dig?". Samtidigt som man får hör att regeringen kommer ut med sina uttal om att det blir skärpning till nästa år för att slippa allt detta eländet.
Att se detta första året i Chile var ganska mycket för mig. Jag var oerhört orolig och inte för att låta melodramatiskt så grät jag. Ok. Jag har sett fattigdom förr, men det är en annan sak att se sitt eget folk drabbas. Jag vet inte, melodramatisk kanske, men så känner jag.
Det året anmälde jag mig som volontär hos "Hogar de Cristo" (som frälsningsarmén i Sverige) och hjälpte till att ordna tillfälliga bostäder för de som förlorade sina hem. Jag var även ute och delade varm soppa och smörgåsar och samlade in kläder som kom från hela Santiago och Chile.
Det kändes bra att kunna hjälpa till. Man gjorde sin del för man hade tron på regeringens tal om att detta inte skulle hända nästa år. Men nästa år kom och det var som en bad deja-vú.Jag menar "Skämtar ni med mig....?!!! Samma journalist med samma idiotiska frågan?!?!?" God damn it!
Det året anmälde jag mig igen som volontär, som jag har gjort alla åren jag har bott i Chile. Inget förändras om inte till det sämsta. Men jag har mitt hopp och den ger jag inte upp.
När det var val här om åren och Michelle Bachelet blev vald till Chiles första kvinnliga president så fanns det en till kandidat som var med ganska länge i spelet, Sebástian Piñera (blev tvåa med 26%, och gick således vidare till rond 2. Han fick 46,5% av rösterna i andra omgången.
Han är främst känd som en affärs man och när man lyssnade till hans sätt om hur han skulle handskas med Chile så kändes det som om han pratade om ett affärsstrategi. Hans strategi var att göra "en buisness" av Chile. Många skrämdes av det, eftersom Chile för alltid kommer att präglas av politiken, och se saker i svart och vit" så blev det Bachellet - för hon var kvinna, för hennes politiska familj historia, för Chiles politiska prestige. Kvinnan hade allt det som krävdes men det är svårt för henne att leverera.
Jag tänker " Skulle det ha varit så fel att låta en affärsmän styra ett land?" Jag menar affärmän vill ju alltid gå i vinst, och skulle inte Chile ha gått i vinst då? Är det inte så man brukar drömma? Att om man hade massa pengar så skulle man göra så många förändringar? Och tänka sig att var politiker och affärsmän? The ultimate combination?
Vi kommer inte att veta hur Piñera skulle ha sköt sig. Vi får se om han ställer upp igen och vi får se vad som händer då. Kanske får han alla röster på en gång, så som de svenska socialdemokrater kommer att få alla röster i nästa val, för moderaterna har bara ställt bara till en massa skit? ELLER!?!?
(Piñera and Bachelet)
Superstar Chile
Ayer hable con mi amigo Piero por messenger. Hablamos sobre como uno aprende a vivir en un caos y como uno lo termina aceptando. Estabamos hablando sobre Chile.
Su lista de porque uno se cansa de Chile coincide con mi propia lista. Uno trata y trata pero al final Chile te saca de quisio.
Al mismo tiempo que es una experencia muy divertida, llenadora y que te proporciona conocimientos el vivir en un tercer mundo, esta la ocación donde te llenas de frustaciones y eres parte de la típica escena de una película donde gritas angustiosamente al cielo entremedio de la gente.
Puede ser tan complicado, puede haber exceso de burocracia, puede haber tanto por hacer y que se queda a medias y siempre la acción de declararse en contra. La gente derepente me parece un poco ingenua por su propio bien, y se siente, como que nunca se aprende de los errores cometidos. Y finalmente tenemos la parte politica que para siempre dividira a Chile.
Siempre pasa que la persona recien llegada a Chile trae energias, esperanzas y una manera nueva de ver las cosas. Uno tiene tanta energia que lo único que quiere es sacudir a la gente y decirle "Pero vamos! Esto se puede!!!" Pero con el tiempo uno termina siendo un zoombie más en el grupo. Algunas veces uno hasta le saca provecho a las circunstancias y sí tienes cierta plata te puedes salir de todas las jaquecas.
Me acuerdo de mi primer año en Chile. Era invierno och como corresponde en Santiago llueve y se llena de inundaciones. Los más pobres son a los que más mal le toca la cosa, seguidos por los de la clase baja, la clase media, la clase media alta, y luego la clasa alta media y la clase alta.
En las noticias uno ve a una periodista con una poncho contra el agua al lado de una casa inundada preguntando a la señora que lo perdio todo "Como se siente, señora?", y el gobierno sale con su "speech" de que se tomara concideración para que el próximo año los santiaginos no tengan que pasar por la misma miseria.
Al ver todo esto mi primer año en Chile fue fuerte. Yo quede enormemente preocupada y no es para sonar melodramática pero llore. Ok. He visto probreza antes pero es diferente cuando se trata de tu propio pueblo. Melodramático pero asi es como siento.
Ese año me inscribi como voluntaria al Hogar de Cristo y ayude a cordinar a la gente para nuevas viviendas, a entregarle comida y organizar la ropa que llegaba de Santiago y todas partes de Chile. Me sentí bien ayudando, sentí que estaba haciendo mi deber ya que esperaba que el gobierno hiciera su parte, pero el próximo año llego y fue como un pesímo deja-vú! Yo digo "Me estan tomando el pelo..?! El mismo periódista con la misma pregunta estupida?!!!
Ese año fue voluntaria de nuevo, como lo he estado haciendo todo los años que vivi en Chile. Nada cambia si es que no es para lo peor, pero no se derrumba mi esperanza.
Cuando fueron las elecciónes en Chile hace unos años atrás, cuando Bachellet fue elegida como la primera presidenta de Chile había otro candidato que fue mucho de contar en el juego. Sebastián Piñera (fue segundo con 26%, pero fue derrotado en segunda vuelta con 46,5% de los votos)
Ante todo Piñera es conocido como empresario y cuando uno escuchaba de como el iba a llevar a Chile se sentia más como una estrategia para llevar una empresa. Su estrategia era hacer un "buisness" de Chile. Mucha gente se asusto de esta táctica, y como Chile siempre estara caracterizado por la historia de su política, y ver las cosas en blanco o negro entonces gano Bachellet - porque ella era mujer, por la historia política de su familia, por el prestigio de la política Chilena. La mujer las tenía todas para triunfar pero le ha costado suministrar.
Yo pienso. "Podría haber sido tan mal haber dejado un empresario tomar las riendas de Chile?" Yo digo un empresario siempre quiere hacer ganancias, y entonces Chile no hubira ganado con esa estrategia? No es así como uno suele soñar? El tener enormementes sumas de dinero para poder hacer cambios? Y soñar en ser empresario y político? The ultimate combination?
No sabremos como le hubiera ido a Piñera. Veremos si lo vemos en otra canditadura y que pasara. A lo mejor obtiene hasta todo los votos de una, así como los socialistas democratas de Suecia los obtendran ya que la derecha (moderaterna) estan dejando la cagada en Suecia. Osea???
Tja, Gabi. Va kul att du har börjat blogga. Väldigt inspirerande det du har skrivit.
SvaraRaderaHuruvida Piñera skulle ha gjort ett bra jobb som Chiles president vet vi inte... ännu. Man gör det nog enkelt för sig om man resonerar som att det skulle per automatik gå bra för ett land om en affärsman blir president. Man kan kanske driva ett land som ett företag och ständigt gå med vinst. Man kan kamma hem allt större rikedomar och bygga flotta hus, institutioner och restauranger. Men ett lands rikedom säger inget om att alla får ta del av det. Tyvärr associerar jag inte en schysst omfördelning av rikedomar med den typiske affärsmannen. Ta USA-modellen som exempel där näringslivet sedan länge är nära knutet till det politiska och där du är tvungen att köpa dig privata försäkringar. Eller ett annat exempel: I Bolivia ville man i sant affärstänkande privatisera och sätta prislapp på vatten (som jag ser som en allmän rättighet). Tyvärr reste sig folket i protest och det blev inget av det.
Men som sagt, vi vet inte hur Piñera skulle ha skött sig. Jag tror, utifrån ditt inlägg, att han skulle ha skött sig kasst. Affärslösningar är inte lösningar för ett land. Det krävs så mycket mer.
Hej Hej Elias! Först av allt . Tack för din kommentar! Jag hoppas att vi fortsätter att läsa varandras bloggar och kommenterar! LOVE IT!
SvaraRaderaTack även till ditt svar om bloggen. =)=)=)
Jag kan till en viss del hålla med om att affärslösningar är inte lösningar, i allfall inte på långt sikt speciellt om man under resan tappar hedern och drabbas av girighet.
Jag utgår från en idé om att kunna förändra och kanske inte alltid på den traditionella sättet. Jag utgår inte från att bara för att man är "affärsmän" ska man vara skurken. Man vet inte vad som skulle ha skett och vilka förändringar det skulle ha blivit och till vems vinst.
Jag syftar på en vinst för hela landet. Det är makt att driva ett land. Ett rike som man är kung över och jag säger inte att Piñera inte skulle ha drabbats av girigheten och til slut stoppat allt i egen ficka. Eller kanske inte. Det vet vi inte. Jag menar Frodo klarade det...att stå emot frestelsen att "härska världen" (jajajaja)
Chile behöver en omskakning och det med pengar. Jag pratar inte om att privatisera ännu mer. Jag bodde tillräckligt länge i Chile för att spotta på allt som har med privatisering att göra. (ursäka språket) och jag blir rädd när man ser att alla förändirngar i Sverige sker åt det hållet...
Jag menar att det finns så mycket mera att kunna göra med pengar än att privatiser. Jag tänker på vad pengar skulle kunna göra för skolor i Chile och vilken förbättring det skulle ske om skolorna hade det tillräckliga
för att lära ut utan några problem, och för att kunna betala den lönen lärarna förtjänar. Jag tänker på var pengar skulle göra för alla de som just nu inte har en bostad eller bor i ganska enkla förhållande. Hur skulle det se ut med att alla hade sin egen bostad? Jag tänker på vad lite pengar skulle göra för alla dåliga vägar i Santiago bara skulle göra.Jag tänker på vad lite pengar skulle göra för de äldra som inte har en pension eller nästan ingenting..Jag tänker på vilka sociala nätverka man skulle kunna skapa för att kunna bygga upp sitt folk och få de ur den ignoransen de flesta lever i eftersom studier, en bostad och mat mer eller mindre verkar lyx i Chile.
Ok. Nu ska du inte tro att jag tror att lösning sitter i i en pengar maskin och bara sitta där och trycka upp pengar. Jag fattar vart det leder...men sanningen är att pengar is king, och med en person som förstår sig på pengar och hur det ska skötas för att få det fördubblat inte bara pengarna och vinsterna skull men även för befolkningens medvetande...så kanske man kan komma fram till det ultimata. Till den drömmen om Chile varje politiker snackar om lagom till val (och hey...det är för övrigt en trend all over the world!..jajajaja)
Jag ska inte förkasta en person på förhand. För det är så 40-50 talist och det påminner så mycket om hur min pappa dividerar. Svart eller vit. Antingen det eller det andra. Vi och de.
Jag struntar i allt det. De och vi sitter i samma båt. Jag vill ha en person som skiter i politiken och men nya tag, med nya ideér kan omforma skitet och göra en förändring för sitt folk och för sitt land. För alla rika som fattiga.
Jag hurrar inte helt för Piñera politik. Jag hurrar för den affärssinnet han visade, och som jag tror starkt på att Chile skulle kunna behöva för att resa sig. Åtminstånde tills man har lärt sig att spela sitt eget spel och skita i vad de uppe i norr gör och därefter förstå vad som är bäst för ens egen bästa!
....och apropå inget...Jag visste att jag skulle få en kommentar av dig för just "superstar chile" jajajaja. Love it! ;)
SvaraRaderaI know, jag e så förutsägbar :) Moi is da king!
SvaraRadera