En el momento no hice ningún comentario, porque me quede con la duda. Camino a casa lo pensé. No sólo en el comentario si no en mis propias labores que he realizado fuera de la universidad. Pensé en cuando armamos Alterado! Producciones, y realizamos nuestros trabajos audiovisuales. Era un productor, un director, un(a) dir. de fotografía, una directora de arte etc. Funcionabamos como cualquier otra productora o cualquier otro titulado en comunicación audiovisual o periódista, siendo que ninguno de nosotros había sacado el título. Entonces qué? Porque no eramos titulados haciemos un peor trabajo o aún peor nos tomabamos el crédito que no nos mereciamos o correspondia?
Lo pensé y lo re-pensé. A lo mejor porque me sentí insultada o en un momento sentí que había sido una impustora. Pensé en lo que la universidad de verdad significo para mí, y llegue a esta conclusión:
La universidad no me ayudo a pensar, me ayudo a desarollar lo que ya tenía dentro y sólo me confirmo lo que yo era. Lo que pienso, como lo hago y lo digo. Soy productora, una buena productora. Soy una directora de arte, una muy creativa directora de arte y tengo dedos para el piano. A lo mejor no necesitaba cuatro años en la universidad que elegi , pero con todo esto, me siento conforme que eligi bien en lo que quiero realizar como trabajo. Y cuando estaba por terminar de tirarme flores leí un artículo que era la respuesta al insulto que sentí.
"Ser audiovisual es un oficio, y es recien cuando uno se nómina como audiovisual con su trabajo es cuando es relevante"
Es mi segunda favorita frase. La primera la encontre en el libro de Kjell Sundstedt titulado "Escribiendo para cine".
"El arte no es tener buenas ideas. El arte es poder reformar e interpretar esas ideas y hacerlas unicas en su propia historia"
Y es lo que siento, y más en oficios "artisticos" como es lo de audiovisual. De verdad no necesitas cuatro años en la universidad para salir con el título "comunicador audiovisual" y poder realizar cine, documentales, videoclips o publicidad. Ahora en día uno puede completar la parte técnica en algún curso por las tardes o en universidades populares ( escuela para adultos que ofrece cursos de educación general o enseñanza básica para recibir una formación ulterior) o hasta leyendo libros prestados en la bibliotecay ejerciendolos con la cámara de video de tu mamá.
En verdad algunas veces es más el esfuerzo con el talento que el mismo estudio que vale. Pienso en Quentin. El loco había trabajado en una videoteca - que fue su único estudio sobre el cine - antes de pensar en ser cineasta, y además de naturaleza se expresa en imagenes y además - como el dijo una vez en una entrevista - "tengo una antenita directa con Dios que me pautea los dialogos" . Excelente. Me encanta y tiene todo mi respeto. Nunca en mi vida he tenido la duda que no es director cuando se gana premiros como "mejor director".
Cero pretencioso, cero nada. Es lo que es. Es cineasta. Yo digo "quién no respeta a Spielberg?" Y eso que el hombre saco su titulo luego de 35 años y entre esos años nos entrego Goonies, El tiburón, Contacto en tercer grado, La lista de Schindler etc..etc...etc...
Aunque de vez en cuando tengo discuciones con ese fulanito, y me hubiera encantado haberle dado esta respuesta en su momento, la escribo ahora para sentir que sí tengo un honor en lo que hago y en verdad siempre haré. Todos pasamos por nuestros altos y bajos. Nos cuestionamos para donde vamos y sí en verdad somos buenos. Algunos tomamos una pausa para poder regresar al juego, otros siguen en el juego sin pausas y hay hasta otros que lo dejan para dedicarse a otra cosa.
Asi que....y esta? Gabriela po! Qué se creé? Me creo audiovisual po! ;)
*Primer video realizado por Alterado Producciones. (Nicole - veneno) El bebé =)
*Första videon gjort med Alterado Prroducciones (Nicole - veneno) Våran bäbis=)
Och vem är detta...? Vem tro den är?
Det var den här frasen som fick mig att tänka och en kommentar jag fick höra av en person. Vi satt och diskuterade olika film projekt gjorda av folk, som enligt honom missbrukade beteckningen "producent och regissör" eftersom de inte ens hade tagit examen och förtjänade inte att kalla sig varken det ena eller andra.
I stunden som detta skede kommenterade jag ingenting eftersom det fick mig att tvivla. På väg hem tänkte jag en hel del på saken. Jag tänkte inte bara på själva kommentaren utan på mina egna arbeten utanför universiteten. jag tänkte på när vi bildade Alterado! producciones (en produktionsbolag som jag och fyra till bildade i Chile) och hur vi hade arbetat. Vi var en producent, en DP, en AD, en regissör etc. Vi fungerade som vilken filmteam som helst och tog vårt arbete på fullaste allvar, och ingen av oss hade tagit sitt examen varken i film eller journalistik. Så? Bara för att vi inte hade tagit vårt examen så gjorde vi ett mindre bra arbete eller ännu sämre så tog vi oss en ära som inte tillhörde oss?
Jag funderade på det om och om igen. Kanske gjorde jag det för jag kände mig förolämpad eller för att att han fick mig att kände mig som ett slags bedregerska. Jag tänkte på vad universiteten egentligen hade betytt för mig, och jag kom fram till detta: Universiten hjälpte mig inte att tänka, den hjälpte mig att utveckla det jag redan hade inne i mig och bekräftade vad jag är, hur jag tänker och hur jag gör det.
Jag är producent, en jäkligt bra sådan. Jag är en film art director, och jäkligt kreativ sådan och jag kan min sak. Jag kanske inte behövde just fyra år på den universitet jag valde, men allt detta gör att jag känner mig tillfredsställt om att jag valde rätt yrke.
Jag hade precis byggt upp mig själv och överöst mig med komplimanger när jag läser denna mening.
"Att vara filmskapare är en yrke och det är först när du arbetar som filmsapare som yrkesbeteckningen är relevant".
Den tillhör nu min andra favorit fras. Min första lyder så här och är tagen ur Kjell Sundstedts bok " Att skriva för film".
"Konst är inte att ha bra idéer. konsten är att kunna omskapa, gestalta dessa idéer och göra dem till sin unika berättelse.
Det är så jag känner och mer om konstnärliga yrken som film är. Egentligen behövde jag inte gå fyra år och få examen i film för att skapa film. dokumentärer, musicvideos eller reklamfilmer. Nu för tiden kan man komplettera den tekniska biten på kvällskurser eller folkhögskolor och t .o.m genom att låna en bok om film från biblioteket och öva med mammas videokamera.
Egentligen så räknas det nog mera själva ansträngning och talang mer än de åren du har läst. Jag tänker på Quentin. Han hade jobbat i en videobutik innan han bestämde sig för att göra film, och han har en begåvning när det gäller att skriva och uttrycka sig i bilder, och som han själv sade i en intervju "Jag har en direkt antenn till Gud som dikterar mig dialogerna". Utmärkt!
Jag gillar hans stil och han får all min respekt. Jag har aldrig tvivlat på att han inte har förtjänat några av hans utmärkelser som "bästa regissör" Otroligt anspråksfull. Det är vad han är. Han är en filmskapare. Jag menar "vem respekterar inte Spielberg? Han tog sitt examen 35 år efter att han påbörjade sin utbildning och emellan där gjorde han Goonies, Hajen, Schindler´s list och många flera..."
Trots att jag då och då hamnar i diskussioner med denna individen, och det hade varit så underbart att kunna ha haft denna tal i sin stund, så skriver jag det nu och känna att jag har en heder i det jag gör och alltid kommer att göra.
Vi alla har våra upp och ner gångar. Vi ifrågasätter oss själva vart vi är på väg och om vi verkligen är gjorde för det vi har valt. Några tar en paus för att återgå mer mer energi till spelet, några bara fortsätter non stop och några kommer i underfund med att de vill ägna sig åt något annat.
Så...och vem är detta? Gabriela! Vem tro hon att hon är? Kommunikatör audiovisuell! ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar