Förra året arbetade jag som jurykoordinator för Stockholm Film Festivalen. Jag producerade, organiserade och koordinerade festivalens 2 huvudsakliga jurygrupper. De var 8 personer totalt.
Halva arbetet fick göras på engelska då 4 av jurymedlemmar var från utlandet. Det var ett arbete som krävdes att jag var välorganiserad, stresstålig och ha en stor social förmåga. Jag skulle vara snabb på att lösa diverse problem som kunde dyka upp och arbeta under ett mycket högt tempo. Jag skulle också vara beredd på att prata i telefon en hel del och självklart få juryn att känna sig helt nöjda under deras vistelse i Stockholm.
En lista på saker som jag bara säger "check! check! check! check! check! check! check!"
Med tillgång till att kunna se en massa filmer, träffa och samtala med regissörer, skådespelare och producenter som hade sina filmer på festivalen och skapa kontakter, så skulle jag aldrig drömma om att den mest givande kontakten skulle jag ha med min mamma.
Hon fick välja de filmer under festivalen som hon tyckte var intressanta att gå och titta på. Hon fick festivalens fimtidning och inom tre dagar hade hon en lista på filmerna hon ville se. "Leo" av Josef Fares "I´m Cyborg, but that´s OK" av Park Chan-Wook "Mourning forest" av Naomi Kawase "Crazy love" av Dan Klores.
När jag på kvällen såg lista och försökte få de tider som filmerna visades att passa in med hennes och min tid, så överraskades jag av hennes val. Jag var inte beredd på att bli överraskad snarare känna att valen var förutsägbara.
För det första så var det bara en ett val som kändes given och med all anledning.
Det var "Leo" av Josef Fares. Min bror Néstor hade jobbat som steadiecamoperatör i filmen. Min mamma ville självklart se hans arbete och även hans namn på stora duken. En bra anledning ,eller hur? YES!
Jag blev otrolig nyfiken på varför hon hade valt dessa filmer och när vi senare i veckan träffades och promenerade till biografen överrumplad hon mig med hennes motivering. "I´m Cyborg , but it´s OK av Park Chan Wook ville hon se eftersom hon visste att jag tyckte om asiatiska filmer och var nyfiken på regissören. PAFF!!
Jag menar. Visste min mamma att Park Chan Wook existerade? Min mamma med de gröna fingrarna som bor ute på sitt land, och odlar grönsaker och som då och då pratar med sina blommor för attt de ska växa bra?? Häpnat! Jag menar. Vems mamma vet om Park Chan Wook? My mom!
Det andra valet var "Mourning forest" och det ville hon se eftersom den handlade om dementa människor. Hon arbetar med dementa och ville se hur de skildrades på film. Jag blev lika mjuk som Ferdinan blev när han satt där och luktade på sina blommor. =) Det sista valet var "Crazy love"och om den sade hon "En kärleskhistoria med lite förhinder", och det kan man verkligen säga om den dokumentären med ett par: "men"-upp-och-nedgångnar och ett otroligt galet och komplex händelse!".
I korthet så handlar denna dokumentären om Burt Pugach och Linda Riss. De är nu 79 respektive 68 år gamla men när de träffades var han 32 år och Linda 20 år. Fastän Burt redan var gift så inledde han en romans med Linda. När Linda får reda på att han var gift avbryter hon romansen. Men Burt ger sig inte så lätt. Han försöker allt för att behålla Linda. I en desperat handling för att inte förlora Linda ordnar han falska skilmässopapper och kunna övertygna Linda om att det är hon han ville leva med. Så småningom får Linda reda på detta och gör genast slut. Ber Burt försvinna från hennes liv för alltid. Hon går vidare med sitt liv och träffar en man som hon förlovar sig med. Vad gör Burt? Jo, han blir fullkomligt besatt av Linda, och inte nog med att han gör hennes liv omöjlig. Hans nästa handling är något så drastiskt som får ordspråket "kärlek är blind" en helt ny innebörd.
Jag kommer ihåg att när jag sitter med mamma i biosalonger och tittar på eftertexterna av dokumentären så ler jag. Jag ler inte bara för att min mamma sitter med mig och tittar på eftertexterna och låter allt det man har sett sjunka in i en, men även för att jag har sett en film precis som hon beskrev den. Jag tror inte jag skulle ha gett den korta men ack så korrekta beskrivningen. "En kärlekshistoria med lite förhinder".
Jag tänker på vad det försigår i mammas hjärna medan hon tittar på eftertexterna. Jag har aldrig frågar. Jag var nyfiken men jag ville inte väcka min mamma från den stunden hon hade där. Hon kanske tänkte på någon svår kärleksshistoria hon hade gått igenom, eller en speciellt händelse hon skulle vilja berätta någon gång i form av en dokumentär men jag sitter tyst tillsammans med henne. Jag tänker att det finns saker som kommer fram så småningom. Man behöver inte skylta med de för att andra ska veta att man vet om de.
Jag underskattade min mamma. Jag trodde att hon inte hade en anning om filmvärlden, och inte heller vad jag sysslade med och absolut inte om att hon lyssnade på när jag pratade om asiatisk film och inte heller att allt som jag berättade fastnade i hennes hjärna. NU vet jag att hon hör allt! Jag kände mig stolt. Jag kände mig otroligt lyckligt lottad att ha min mamma och av hennes val av filmer som fick en helt ny mening.
Jag fick även en nytt band till henne. En ny kontakt till henne genom filmer som jag njöt av att titta på under varje sekund. Jag tänker senare på kopplingen mellan henne och filmerna. Jag ser nu en bit av hennes värld i de. Hon präglar sitt intresse för sina barns arbete, hon är mån om sitt arbete och hon förstår sig på ett riktigt djupdykning i det mänskliga psyket med en enkel sak som kärlek .
Min mamma är inte förutsägbar. Hon är full av överrasknigar.
PS: Crazy Love kommer att sändas på SVT.
SVT1 Torsdag 3 jul 2008 kl 22.00
SVT HD Torsdag 3 jul 2008 kl 22.00
SVT1 Söndag 6 jul 2008 kl 15.25
SVT24 Onsdag 9 jul 2008 kl 22.50
Halva arbetet fick göras på engelska då 4 av jurymedlemmar var från utlandet. Det var ett arbete som krävdes att jag var välorganiserad, stresstålig och ha en stor social förmåga. Jag skulle vara snabb på att lösa diverse problem som kunde dyka upp och arbeta under ett mycket högt tempo. Jag skulle också vara beredd på att prata i telefon en hel del och självklart få juryn att känna sig helt nöjda under deras vistelse i Stockholm.
En lista på saker som jag bara säger "check! check! check! check! check! check! check!"
Med tillgång till att kunna se en massa filmer, träffa och samtala med regissörer, skådespelare och producenter som hade sina filmer på festivalen och skapa kontakter, så skulle jag aldrig drömma om att den mest givande kontakten skulle jag ha med min mamma.
Hon fick välja de filmer under festivalen som hon tyckte var intressanta att gå och titta på. Hon fick festivalens fimtidning och inom tre dagar hade hon en lista på filmerna hon ville se. "Leo" av Josef Fares "I´m Cyborg, but that´s OK" av Park Chan-Wook "Mourning forest" av Naomi Kawase "Crazy love" av Dan Klores.
När jag på kvällen såg lista och försökte få de tider som filmerna visades att passa in med hennes och min tid, så överraskades jag av hennes val. Jag var inte beredd på att bli överraskad snarare känna att valen var förutsägbara.
För det första så var det bara en ett val som kändes given och med all anledning.
Det var "Leo" av Josef Fares. Min bror Néstor hade jobbat som steadiecamoperatör i filmen. Min mamma ville självklart se hans arbete och även hans namn på stora duken. En bra anledning ,eller hur? YES!
Jag blev otrolig nyfiken på varför hon hade valt dessa filmer och när vi senare i veckan träffades och promenerade till biografen överrumplad hon mig med hennes motivering. "I´m Cyborg , but it´s OK av Park Chan Wook ville hon se eftersom hon visste att jag tyckte om asiatiska filmer och var nyfiken på regissören. PAFF!!
Jag menar. Visste min mamma att Park Chan Wook existerade? Min mamma med de gröna fingrarna som bor ute på sitt land, och odlar grönsaker och som då och då pratar med sina blommor för attt de ska växa bra?? Häpnat! Jag menar. Vems mamma vet om Park Chan Wook? My mom!
Det andra valet var "Mourning forest" och det ville hon se eftersom den handlade om dementa människor. Hon arbetar med dementa och ville se hur de skildrades på film. Jag blev lika mjuk som Ferdinan blev när han satt där och luktade på sina blommor. =) Det sista valet var "Crazy love"och om den sade hon "En kärleskhistoria med lite förhinder", och det kan man verkligen säga om den dokumentären med ett par: "men"-upp-och-nedgångnar och ett otroligt galet och komplex händelse!".
I korthet så handlar denna dokumentären om Burt Pugach och Linda Riss. De är nu 79 respektive 68 år gamla men när de träffades var han 32 år och Linda 20 år. Fastän Burt redan var gift så inledde han en romans med Linda. När Linda får reda på att han var gift avbryter hon romansen. Men Burt ger sig inte så lätt. Han försöker allt för att behålla Linda. I en desperat handling för att inte förlora Linda ordnar han falska skilmässopapper och kunna övertygna Linda om att det är hon han ville leva med. Så småningom får Linda reda på detta och gör genast slut. Ber Burt försvinna från hennes liv för alltid. Hon går vidare med sitt liv och träffar en man som hon förlovar sig med. Vad gör Burt? Jo, han blir fullkomligt besatt av Linda, och inte nog med att han gör hennes liv omöjlig. Hans nästa handling är något så drastiskt som får ordspråket "kärlek är blind" en helt ny innebörd.
Jag kommer ihåg att när jag sitter med mamma i biosalonger och tittar på eftertexterna av dokumentären så ler jag. Jag ler inte bara för att min mamma sitter med mig och tittar på eftertexterna och låter allt det man har sett sjunka in i en, men även för att jag har sett en film precis som hon beskrev den. Jag tror inte jag skulle ha gett den korta men ack så korrekta beskrivningen. "En kärlekshistoria med lite förhinder".
Jag tänker på vad det försigår i mammas hjärna medan hon tittar på eftertexterna. Jag har aldrig frågar. Jag var nyfiken men jag ville inte väcka min mamma från den stunden hon hade där. Hon kanske tänkte på någon svår kärleksshistoria hon hade gått igenom, eller en speciellt händelse hon skulle vilja berätta någon gång i form av en dokumentär men jag sitter tyst tillsammans med henne. Jag tänker att det finns saker som kommer fram så småningom. Man behöver inte skylta med de för att andra ska veta att man vet om de.
Jag underskattade min mamma. Jag trodde att hon inte hade en anning om filmvärlden, och inte heller vad jag sysslade med och absolut inte om att hon lyssnade på när jag pratade om asiatisk film och inte heller att allt som jag berättade fastnade i hennes hjärna. NU vet jag att hon hör allt! Jag kände mig stolt. Jag kände mig otroligt lyckligt lottad att ha min mamma och av hennes val av filmer som fick en helt ny mening.
Jag fick även en nytt band till henne. En ny kontakt till henne genom filmer som jag njöt av att titta på under varje sekund. Jag tänker senare på kopplingen mellan henne och filmerna. Jag ser nu en bit av hennes värld i de. Hon präglar sitt intresse för sina barns arbete, hon är mån om sitt arbete och hon förstår sig på ett riktigt djupdykning i det mänskliga psyket med en enkel sak som kärlek .
Min mamma är inte förutsägbar. Hon är full av överrasknigar.
PS: Crazy Love kommer att sändas på SVT.
SVT1 Torsdag 3 jul 2008 kl 22.00
SVT HD Torsdag 3 jul 2008 kl 22.00
SVT1 Söndag 6 jul 2008 kl 15.25
SVT24 Onsdag 9 jul 2008 kl 22.50
Leo
I´m Cyborg, But it´s OK
Mourning Forest
Crazy love
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar