Två

Jag är ursprungligen från Chile. Har bott i Sverige sedan jag var 9 år. Detta har gjort, att jag med tiden har lärt mig att leva med två länder, två hem, två kulturer,två seder, två språk och två gäng vänner och familjer på var sin sida av Atlanten. Chile/Santiago och Sverige/Eskilstuna/Stockholm. Detta kan vara otroligt berikandet och roligt men samtidigt splittrandet, stort och ensamt.

Ok. Jag kan prata två språk flytande, jag har två kulturer och seder att ta till mig som jag kan blanda, lära av och leka fritt med. Jag har fått resa runt och upplevt två olika länders geografi med en sammanfattning om att mitt liv är berikande, MEN det tråkigaste är just att den kan vara splittrandet och mitt liv förvandlas till bitar jag lämnar här och där. Mitt ursprung är uppdelad, så som mina vänner och familj, men jag har lärt mig att leva så - i två.

Jag har ett liv här (Sverige) och ett liv där (Chile). Jag vill inte direkt klaga, men det blir så. Om man listar upp nackdelar och fördelar. Det spelar inge roll om halva listan är fördelar och du har bara två nackdelar. Nackdelar kommer att väga mer i sin stund. För mig är just att känna mig splittrad.

Jag tror att det alltid kommer att vara så att när jag är här kommer att sakna de som är där och vice versa men nu för tiden är det lättare att hålla kontakten. Man har: skype, messenger, mail och traditionella gester som vykort, paketer och brev! Men det som jag tycker är det jobbigaste är att inte dela stunden med de när man vill utan nu blir det när man kan. Ibland behöver det inte vara något märkvärdigt. Man har olika relationer till alla sina vänner och man vill dela den stunden med. Det är bara det att "...pucha...igår tänkte jag på dig....det var en sån picknick dag ute i parken med dig.."

Min kompis Rosario sade här om dagen att jag borde skriva en blogg. Inte bara för hon tycker att jag skriver allt för långa meddelande via messenger, där man ska fatta sig kort och koncist, men även för att det skulle även vara en bra idé att hålla alla ajour med det jag gör, tänker och var jag befinner mig.

Jag menar. Jag brukar ändå skriva och berätta samma saker 17 gånger. Många undrar hur jag orkar. Det är enkel. Jag tycker om mina vänner. De är den familjen jag har valt inte den jag är född in i (fastän jag måste säga att min biologiska familj ROCKS!) och dessutom får jag alltid en massa kärlek, stöd och roliga stunder med var och en. Så denna blogg är för de i första hands. Men alla andra. Känn er också välkommna att läsa och dela med er kommentarer.

Jag vet att många tänker "facebook" men det finns en enkel anledning. Jag gillar inte facebook. Kanske med tiden (som det blev med Erykah Badu - jajajaja) men nu gillar jag inte facebook. Ja. Jag är trotsigt, men skit samma kompis. Det är för er...i alfabetiskt ordning. ;)

Ajejandra
Alexis
Coka
Cristian
Diego
Elias
Estibaliz
Fashid
Gaspar
Henry
Kathy
Linn
Luna
Maria
Nicólas
Pancha
Piero
Potter
Rita
Rosario
Sebastián
Yanira