För ett tag sedan var jag ute med två av mina närmanste killkompisar. Vi skulle njuta av eftermiddagssolen med en öl ute på krogen. Om tjugo minuter skulle vi vara på plats.
Det roliga är att fast vi vet att vi inte har en chans att hinna mötas upp på den korta tiden så säger vi alltid ”ja, jag hinner” och just tjugo minuter också... så eftersom man vet att tjugo minuter aldrig är tjugo minuter så stressar man inte. Man vet att det egentligen rör sig om en timma.
Så denna dagen var det som vanligt. Vi träffades på krogen, en timma efter, tog ett bord ute med en underbar eftermiddagsol som försvann så fort vi kom ut på terrasen och självklart börjar vi prata och skoja om att tjugo minuter aldrig fungerar för oss, och hur irriterande en av mina kompisar tycker att det har varit att jag antingen aldrig svarar på hans meddelande eller har min mobil avstängt när han ringer.
Jag kontrar och säger att jag aldrig får några meddelande eller samtal från honom att svara på, när det plöstligt börjar ringa i hans mobil. Han kollar på mobil displayen och undrar om jag är rolig och visar mig att det är jag som ringer.
Jag har mobilen i min väska på bordet och antar att jag har kommit åt den så den börja ringa. Jag tar upp den för att stänga av den och ser att den är avstängd. (hahahaha)
Vi alla undrar vem det kan vara och snart ramlar kronar ner när jag tar mobilen och ser att det är mitt gamla nummer som jag hade i mobilen som jag hade tappat för några månader sedan.
Jagt tänkte tusen saker på en sekund och med all tron på att personen som ringer var tjuven som tog min mobil och ringer för att jävlas med mig svarar jag högljudit, arrogant och otroligt kaxigt.
Jag var så självupptagen i samtalet att han inte fick en syl i vädret, så det dröjde några sekunder innan jag reagerade på att han han var dansk.
Vi växlade snabbt över till engelska (för jag förstår inte danskan så bra) och utskällnignen fortsatte på engelskan, medan personen i andra ändan var ko lugn och försökte förklara alltig på bästa sättet.
Jag undrade hur han fick tag i mitt nummer. Han svarade att han hade ett missat samtal, för en timma sedan, från denna nummer (min kompis nummer) och han undrade om det hade varit med jobbet att göra och ringt upp.
Jag forsätter att fråga ut denna individ om hur han fick tag i min mobil och när jag skulle få tillbaka den. Han svarade att han inte riktigt visste om han kunde lämna tillbaka mobilen för det var hans egen, men att han skulle prata med sitt jobb för att se vad han kunde göra åt saken, eftersom det var de som hade gett honom sim kortet med det numret.
Han fortsatte att förklara saker och tyckte att det var otroligt lustigt händelse och undrade vem jag var, medan jag inte kunde komma ur min tvivel på att han hade snott min mobil. Men någonstans under samtalet blev jag mer lugn och vi började prata som vanligt.
Vi frågade om varandras namn, var vi bodde, vad vi jobbade med, var vi kom från och allt sånt man frågar om när man träffar någon på krogen.
Så småning om tog det( numera) trevliga samtalet slut och med mycket information att procesera.
Det var kul det som hände och vi vart så nyfikna på denna ”dansken” att en av mina kompisar tyckte jag borde träffa honom och föreslog att jag skulle sända en bild på mig och se vad han svarade.
Jag brukar var ganska feg med såna saker men jag tyckte det hade varit kul att ha kommit i kontakt med en person på sånt sätt, så jag gick med på att han skulle ta en bild med sin mobil och skicka till honom. Sedan var det bara att vänta och se vad som hände.
Jag tänkte att det skulle ha varit så klockrent om jag hade haft en nokia mobil.
”Nokia – connecting people”. (hahahahaha)
Medan vi väntade på att han skulle svara, satt vi alla tre och pratade om hurvida vi trodde denna individ var, såg ut och om det skulle utvecklas till en kärleksshistoria att berätta för barn-barnet. Självklart skulle ”Alpha hannen Diego” ta åt sig all äran om hur vi träffades eftersom allt hände genom hans mobil. (jajajajaja)
Vi tyckte det hela var otroligt kul och så småning om kom jag på en sak. Det numret som min kompis hade var mitt gamla Telenor numret som jag hade sagt upp för ett halvt år sedan. Förmodligen så började Telenor använda det igen efter halvåret och hade hamnat i ”danskens händer”, och plöstligt hörde vi ett meddelande signal.
Vi alla höll med om att han såg bra ut, väldigt trevligt, intelligent och snäll. Enligt mina kompisar, någon som skulle passa mig perfekt men som jag alltid förbiser. (hahahaha)
Senare under veckan sände jag och ”dansken” varandra sms och växlade mail adress för att så småning om se över en tid och dag att träffas i Stockholm.
Jag vet inte än om han är en groda eller en prins. Men jag har hela sommaren lång för att ta reda på det. Man vet aldrig. Han kanske har en nokia mobil. ;)
Jag kom på en kortfilm min vän i Chile visade för mig. Tyvärr kunde jag inte hitta en kopia med engelsk text, men det är rätt så lätt att förstå. Titta på den längre ner under den spanska inlägget. ;)
En man ser en kvinna sjunga inne i sin bil i samma bilkö som han sitter i. Han blir nyfiken och rattar in på radiostationen hon lyssnar på och sjunger med i låten. Hon lyssnar på ett radioprogram som tar emot samtal från lyssnarna. Radioprataren uppmannar till ett sista samtal innan de slutar för dagen. Mannen bestämmer sig för att ringa in och via programmet ta kontakt med henne. Det funkar ;)
Det roliga är att fast vi vet att vi inte har en chans att hinna mötas upp på den korta tiden så säger vi alltid ”ja, jag hinner” och just tjugo minuter också... så eftersom man vet att tjugo minuter aldrig är tjugo minuter så stressar man inte. Man vet att det egentligen rör sig om en timma.
Så denna dagen var det som vanligt. Vi träffades på krogen, en timma efter, tog ett bord ute med en underbar eftermiddagsol som försvann så fort vi kom ut på terrasen och självklart börjar vi prata och skoja om att tjugo minuter aldrig fungerar för oss, och hur irriterande en av mina kompisar tycker att det har varit att jag antingen aldrig svarar på hans meddelande eller har min mobil avstängt när han ringer.
Jag kontrar och säger att jag aldrig får några meddelande eller samtal från honom att svara på, när det plöstligt börjar ringa i hans mobil. Han kollar på mobil displayen och undrar om jag är rolig och visar mig att det är jag som ringer.
Jag har mobilen i min väska på bordet och antar att jag har kommit åt den så den börja ringa. Jag tar upp den för att stänga av den och ser att den är avstängd. (hahahaha)
Vi alla undrar vem det kan vara och snart ramlar kronar ner när jag tar mobilen och ser att det är mitt gamla nummer som jag hade i mobilen som jag hade tappat för några månader sedan.
Jagt tänkte tusen saker på en sekund och med all tron på att personen som ringer var tjuven som tog min mobil och ringer för att jävlas med mig svarar jag högljudit, arrogant och otroligt kaxigt.
Jag var så självupptagen i samtalet att han inte fick en syl i vädret, så det dröjde några sekunder innan jag reagerade på att han han var dansk.
Vi växlade snabbt över till engelska (för jag förstår inte danskan så bra) och utskällnignen fortsatte på engelskan, medan personen i andra ändan var ko lugn och försökte förklara alltig på bästa sättet.
Jag undrade hur han fick tag i mitt nummer. Han svarade att han hade ett missat samtal, för en timma sedan, från denna nummer (min kompis nummer) och han undrade om det hade varit med jobbet att göra och ringt upp.
Jag forsätter att fråga ut denna individ om hur han fick tag i min mobil och när jag skulle få tillbaka den. Han svarade att han inte riktigt visste om han kunde lämna tillbaka mobilen för det var hans egen, men att han skulle prata med sitt jobb för att se vad han kunde göra åt saken, eftersom det var de som hade gett honom sim kortet med det numret.
Han fortsatte att förklara saker och tyckte att det var otroligt lustigt händelse och undrade vem jag var, medan jag inte kunde komma ur min tvivel på att han hade snott min mobil. Men någonstans under samtalet blev jag mer lugn och vi började prata som vanligt.
Vi frågade om varandras namn, var vi bodde, vad vi jobbade med, var vi kom från och allt sånt man frågar om när man träffar någon på krogen.
Så småning om tog det( numera) trevliga samtalet slut och med mycket information att procesera.
Det var kul det som hände och vi vart så nyfikna på denna ”dansken” att en av mina kompisar tyckte jag borde träffa honom och föreslog att jag skulle sända en bild på mig och se vad han svarade.
Jag brukar var ganska feg med såna saker men jag tyckte det hade varit kul att ha kommit i kontakt med en person på sånt sätt, så jag gick med på att han skulle ta en bild med sin mobil och skicka till honom. Sedan var det bara att vänta och se vad som hände.
Jag tänkte att det skulle ha varit så klockrent om jag hade haft en nokia mobil.
”Nokia – connecting people”. (hahahahaha)
Medan vi väntade på att han skulle svara, satt vi alla tre och pratade om hurvida vi trodde denna individ var, såg ut och om det skulle utvecklas till en kärleksshistoria att berätta för barn-barnet. Självklart skulle ”Alpha hannen Diego” ta åt sig all äran om hur vi träffades eftersom allt hände genom hans mobil. (jajajajaja)
Vi tyckte det hela var otroligt kul och så småning om kom jag på en sak. Det numret som min kompis hade var mitt gamla Telenor numret som jag hade sagt upp för ett halvt år sedan. Förmodligen så började Telenor använda det igen efter halvåret och hade hamnat i ”danskens händer”, och plöstligt hörde vi ett meddelande signal.
Vi alla höll med om att han såg bra ut, väldigt trevligt, intelligent och snäll. Enligt mina kompisar, någon som skulle passa mig perfekt men som jag alltid förbiser. (hahahaha)
Senare under veckan sände jag och ”dansken” varandra sms och växlade mail adress för att så småning om se över en tid och dag att träffas i Stockholm.
Jag vet inte än om han är en groda eller en prins. Men jag har hela sommaren lång för att ta reda på det. Man vet aldrig. Han kanske har en nokia mobil. ;)
Jag kom på en kortfilm min vän i Chile visade för mig. Tyvärr kunde jag inte hitta en kopia med engelsk text, men det är rätt så lätt att förstå. Titta på den längre ner under den spanska inlägget. ;)
En man ser en kvinna sjunga inne i sin bil i samma bilkö som han sitter i. Han blir nyfiken och rattar in på radiostationen hon lyssnar på och sjunger med i låten. Hon lyssnar på ett radioprogram som tar emot samtal från lyssnarna. Radioprataren uppmannar till ett sista samtal innan de slutar för dagen. Mannen bestämmer sig för att ringa in och via programmet ta kontakt med henne. Det funkar ;)
”Ibland är det inte frågan om långa samtal och inte heller en fråga om alla dessa år man har lärt känna varandra . Ibland händer det bara. I de mest ovanliga ställen och det krävs endast några sekunder för att man ska klicka med någon.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar